Om boken: år / Den tyska offensiven, som krossade västfronten i början av oktober, öppnade vägen till Moskva. Det verkade som om ingen kunde stoppa tankdivisionerna som rusade mot Sovjetunionens huvudstad. Det sovjetiska kommandot samlade febrilt trupper mot Moskva - tåg med nya divisioner rusade från nära Leningrad, från Sibirien, från Centralasien. Men det tog tid att bilda en ny front. Det var nödvändigt att fördröja fienden till varje pris, och de sista reserverna gick i strid. Kadetter och fallskärmsjägare, artillerister och spaningsofficerare, nybildade stridsvagnsbrigader i en tunn linje blockerade de avlägsna inflygningarna till Moskva. Längs de vägar längs vilka de tyska mekaniserade formationerna rörde sig utspelade sig desperata strider där landets öde avgjordes. Sovjetisk luftfart, trots förlusterna, utdelade slag efter slag mot fiendens kolonner. Och bakifrån pressade de omringade arméerna nazisterna. Utan kommunikation, utan ammunition eller bränsle försökte de desperat bryta sig ut ur pannorna. Och även om majoriteten av de omringade inte var avsedda att fly från ringen, satte deras hopplösa attacker fast fienden, vilket hindrade dem från att falla med all sin kraft på de fortfarande svaga barriärerna i den nybyggda fronten de mörka höstfälten och skogarna i den avlägsna Moskvaregionen visste inte att deras offer inte var förgäves. Bakom dem, direkt från hjulen, tog divisioner positioner, som fick bära hela bördan av Moskvastriden på sina axlar.…